Skip to content

Spräckt trumhinnan. Hemmakväll

september 26, 2009


För en vecka sedan, precis när foten frisknat till märkte jag att jag hade en väldig smärta i högra örat. Jag gick till doktorn och tydligen hade jag spräckt trumhinnan. Av doktorn fick jag antibiotika och örondroppar. Vilket skulle göra mig bra på två dagar. Ondare, ondare och ondare. Nu sitter jag hemma, kan inte sova för det gör för ont. Inte plugga, för det gör ont.

Alla kompisar var igår, fredag, i grannstaden Benalmadena och festade. Jag var hemma och hade under eftermiddagen fått i mig 6alvedon, 2antibiotikatabletter och 2 spanska doser av jag vet inte vad. Jag tröstar mig med det jonas sa när vi båda var friska. ”Man måste nog uppleva en nära-dödenupplevelse för att njuta fullt ut av livet”

Hoppas ni har det bra hemma i Sverige!
Hasta luego!

Annonser

Det blir Elfsborg! Copa del Sol i Marbella

september 23, 2009



Idag kom det bästa beskedet på länge! Mellan den 3-12 februari 2010 kommer Royal League´s efterförljare – Copa del Sol spelas i Marbella. Det kommer alltså ta mig en halvtimme med tåget för att följa laget i mitt hjärta!

Från Sverige kommer ettan och tvåan i 2008 års allsvenska, Kalmar FF och Elfsborg. Mästarklubben FC Köpenhamn och fjolårstvåan Odense representerar Danmark. Från Norge kommer ettan och tvåan i Tippeligan – Rosenborg och Molde. Dessutom deltar ett lag från Ukraina och ett lag från Ryssland.

Jag ska försöka skapa inlägg oftare, har haft mycket att göra senaste tiden. Övrigt så kommer jag och mina svenskar spela match imorgon kväll 17.00 mot 5 spanjorer vi träffade ute första kvällen! Jag kommer meddela imorgon hur det gick.

El primer día en el cole

september 9, 2009

Kl 8.00 vaknade jag av Jonas pipväckarklocka. Jag har glömt nämna att jag bor med två gäststudenter, Jonas och skåningen Frida. Eftersom Jonas själv inte vaknade av sin väckarklocka fick jag gå in i hans rum och ilsket lägga den tätt intill hans öra. Vi åt frukost och sedan dröjde det drygt en halvtimme innan vi blev hämtade av dottern María för skjuts till skolan.

Skoldagen var tråkig. Information, information och information. Det goda beskedet på dagen var att jag kommer ha ett toppenschema och sluta tidigt varje dag om man jämför med VRG. Såhär ser schemat ut hitills men det blir formodligen lite ändringar.

Måndag 9.00 – 13.10
Tisdag 9.00 – 12.10
Onsdag 9.00 – 14.20
Torsdag 10.05 – 15.20
Fredag 9.00 – 15.20

Allt är fortfarande riktigt bra och ikväll ska vi gå ett gäng till en pub för att se Sverige – Malta.

Min familj består av pappa Salvador, mamma Gloria och barnet Gloria. Familjen är underbar och maten är fantaistisk. Häromdagen gissade vi på vad vi skulle väga när vi åkte hem. Vi kom fram till att jag förmodligen kommer gå upp minst 12 kilo detta år. Skämtåsido, inga fiskpinnar! Spanskan har även blivit mycket bättre då jag förstår nästan allt som sägs här nere.

Snart kommer första bilderna, hasta luego!

Äntligen framme!

september 4, 2009



Äntligen framme. Efter en osedvanligt snabb flygtur landade en trött Sebastian på den soliga flygplatsen i Malaga, 32 grader. Det tog fem sekunder innan hjärnan vaknade till liv: ”Nu måste jag lära mig spanska, innan jag träffar min värdfamilj! Hola, que tal?!” Efter en förvirrad diskussion med hjärnan bestämde jag mig för att ta allt som det kommer, vilket jag gjorde.

Det tog inte allt för lång tid innan bagaget kom och jag började bege mig mot skylten ‘Salida’, utgång på spanska. Nervositeten steg och jag ångrade att jag inte övade fraser. Dubbeldörrarna öppnades och jag såg ett myller av spanjorer, alla med skägg och rundade magar som var identiska med hotmailbilden på min värdpappa Salvador. Mitt bland dessa rundade magar såg jag en mage som stack ut från mängden. Håkan Rådling, biträdande rektor för svenska skolan costa del sol. Jag fattade ingenting. Håkan sken upp och förklarade att vi skulle samla alla ankommande gäststudenter för att sedan åka till skolan där vi skulle träffa våra blivande ‘föräldrar’, detta för att minska allt kaos på flygplatsen.

Jag satte mig längst fram i sätet med Håkan och tredjeårseleven Consantin. Bakom oss hörde vi röster från bland annat Umeå- och Södertäljetjejen. Kustresan med minibussen tog inte lång tid innan Håkan pekade på en ansenligt fin kuststad, Fuengirola. Vi närmade oss den lilla kuststaden och hamnade utanför Svenska Skolan Costa del Sol.

När jag klev ut bilen först och närmade mig ingången fick jag direkt frågor från en värdpappa om jag hette Constantin. Nästa fråga ställde den svenska kvinnan med läraraktigt utseend: ”Vad heter du?” Efter jag svarade högt och tydligt så talade en kvinna med armaniglasögon ut: ”Está para mi”

Jag gick fram, hälsade på spanskt vis och frågade hur hon mådde samt berättade hur min resa hade varit. Till svar fick jag: Ohh, hablas español muy bien! Jag tackade och sedan gick det utför, enligt mig. Ingen rikigt pinsamm situtation, men min svenskspanska började visa sig.

Fem minuters biltur i en galen spansk tuttrafik och sedan var vi framme! Huset var stort och jag räknade till fyra våningar innan jag blev visad till mitt rum på bottenvåningen, rummet närmast intill den stola poolen. Hitills är allt toppen och just nu sitter jag ensam hemma och tänkte bege mig ner mot poolen. Var beredd på ett nytt inlägg inom det närmaste året!