Skip to content

Äntligen framme!

september 4, 2009



Äntligen framme. Efter en osedvanligt snabb flygtur landade en trött Sebastian på den soliga flygplatsen i Malaga, 32 grader. Det tog fem sekunder innan hjärnan vaknade till liv: ”Nu måste jag lära mig spanska, innan jag träffar min värdfamilj! Hola, que tal?!” Efter en förvirrad diskussion med hjärnan bestämde jag mig för att ta allt som det kommer, vilket jag gjorde.

Det tog inte allt för lång tid innan bagaget kom och jag började bege mig mot skylten ‘Salida’, utgång på spanska. Nervositeten steg och jag ångrade att jag inte övade fraser. Dubbeldörrarna öppnades och jag såg ett myller av spanjorer, alla med skägg och rundade magar som var identiska med hotmailbilden på min värdpappa Salvador. Mitt bland dessa rundade magar såg jag en mage som stack ut från mängden. Håkan Rådling, biträdande rektor för svenska skolan costa del sol. Jag fattade ingenting. Håkan sken upp och förklarade att vi skulle samla alla ankommande gäststudenter för att sedan åka till skolan där vi skulle träffa våra blivande ‘föräldrar’, detta för att minska allt kaos på flygplatsen.

Jag satte mig längst fram i sätet med Håkan och tredjeårseleven Consantin. Bakom oss hörde vi röster från bland annat Umeå- och Södertäljetjejen. Kustresan med minibussen tog inte lång tid innan Håkan pekade på en ansenligt fin kuststad, Fuengirola. Vi närmade oss den lilla kuststaden och hamnade utanför Svenska Skolan Costa del Sol.

När jag klev ut bilen först och närmade mig ingången fick jag direkt frågor från en värdpappa om jag hette Constantin. Nästa fråga ställde den svenska kvinnan med läraraktigt utseend: ”Vad heter du?” Efter jag svarade högt och tydligt så talade en kvinna med armaniglasögon ut: ”Está para mi”

Jag gick fram, hälsade på spanskt vis och frågade hur hon mådde samt berättade hur min resa hade varit. Till svar fick jag: Ohh, hablas español muy bien! Jag tackade och sedan gick det utför, enligt mig. Ingen rikigt pinsamm situtation, men min svenskspanska började visa sig.

Fem minuters biltur i en galen spansk tuttrafik och sedan var vi framme! Huset var stort och jag räknade till fyra våningar innan jag blev visad till mitt rum på bottenvåningen, rummet närmast intill den stola poolen. Hitills är allt toppen och just nu sitter jag ensam hemma och tänkte bege mig ner mot poolen. Var beredd på ett nytt inlägg inom det närmaste året!

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: